Matti Petäjäniemi, produktionschef på LKAB: “Jag har blivit riktigt bra på att delegera och berömma och det har varit en nyckel till framgång för mitt ledarskap”

Matti

Hur ser du på chefens roll? Vad har förändrats mest de senaste åren tycker du?

Jag skulle vilja säga att den största förändringen här är datorn. Nu är ledarjobbet mycket ett datorjobb. Men jag tycker man ska vara mycket ute på fältet, så det gäller att planera och prioritera, så att man inte fastnar vid datorn eller i möten.

Sedan vet jag inte om det är chefens roll som har förändrats eller om det är min syn på chefens roll. Förut tänkte jag mer att chefen skulle ge svar och lösa problem, men nu tror jag det är bättre att chefen involverar alla i det. Det skapar delaktighet och laganda.

En viktig roll som chef tycker jag är att man ska se vad alla behöver och se till att alla kommer till tals och blir lyssnade på och visas uppskattning. Och man måste kunna göra det på olika sätt för olika personer. De tystaste personerna, som bara pratar på tu man hand med mig, brukar ha mycket bra idéer. Det gäller att lyssna på dem och göra dem synliga på ett sätt som passar dem. Alla vill inte stå i rampljuset på scenen och det måste man respektera.

Vilken typ av ledarskap tror du på?

Jag tror på ett ledarskap där chefen är synlig och med i ”verkligheten”. Jag tror inte på ett ledarskap där chefen är en superman som löser alla problem. Istället tror jag på att man ska involvera medarbetarna i utvecklingsprojekten och problemlösningen. Jag tror på ett ledarskap som syftar till att medarbetarna vet vad som händer och sker och kan vara med och påverka.

Vad gör dig till en bra chef?

För att vara en bra chef tror jag det allra viktigaste är att man än intresserad och engagerad – både av verksamheten och av människorna – och det är jag.

Det är också viktigt att den som leder det här arbetet i gruvan kan tekniken och vet hur verkligheten ser ut för de som jobbar här. Jag har själv gjort alla arbetsuppgifter och jag har varit här så länge att jag hör på ljudet hur krossarna mår. Jag är mycket ute och lyssnar på maskinerna och snackar med killarna och jag går själv säkerhetsrundor. Den närvaron gör att jag kan bygga ett lag.

Tillsammans med ett 20-tal andra chefer på LKAB gick jag ett chefsprogram med 10 träffar utspridda från vår till höst under förra året. Och jag tycker att det gjorde mig till en bättre chef. Jag blev tydligare i min kommunikation och jag fick verktyg för att planera och strukturera upp arbetet, men det som jag har haft allra mest nytta av var att jag lärde mig att delegera. Det har jag faktiskt blivit riktigt bra på. Förut tänkte jag att ”det går ju snabbast om jag gör det själv”, men nu har jag insett att det är bättre att delegera och låta andra få möjlighet att utvecklas.

Vilka är dina största utmaningar som chef?

Jag har jobbat som produktionsledare i ungefär ett och ett halvt år nu. När jag tog över så var det ganska rörigt här. Vi låg ständigt efter, vilket gjorde att det blev stressigt, och det gjorde i sin tur att kvaliteten inte blev bra. Man hade hamnat i en negativ spiral. Resultatet blev inte bra och det var inte roligt på jobbet. För att komma ur den här spiralen har jag jobbat mycket med att bringa ordning och reda och få struktur på arbetet. Och det har givit resultat. Nu är vi ikapp, vi kan jobba lugnt och metodiskt så att resultatet blir bra. Och när man ser att det man gör blir bra, ja då blir det plötsligt mycket roligare att jobba.

Ordning och reda är också viktigt för säkerheten och här i gruvan måste vi alltid ha fokus på säkerheten, för olycksrisken är stor. Ofta är det slarv som ligger bakom. Förra året hade vi fem olyckor som ledde till frånvaro i min grupp. I år har vi ännu inte haft någon. Det känns riktigt bra. Förutom ordning och reda är det bästa vapnet i kampen för högre säkerhet att prata om riskerna – så att säkerhetstänket hela tiden finns ”top of mind”. Viktigt är också att blanda arbetslagen med olika åldrar så att de som är mer erfarna kan föra över sin kunskap till de som är mer nyanställda.

Hur hanterar du/ni utmaningarna? Har du någon speciell arbetsmetod som du tycker fungerar bra?

Jag jobbar med att göra saker synliga för att öka delaktighet och laganda. En av de saker som har fungerat väldigt bra är ”delegeringstavlan”. Det är en stor whiteboard där vi sätter upp information om vad som ska göras av olika lag och hur arbetet fortlöper. Det är ett jättebra sätt att få en överskådlig bild över vad som görs och det blir också ett bra kommunikationsverktyg mellan de tre arbetslagen som jobbar olika tider. Tavlan fungerar betydligt bättre än att informationen finns i pärmar eller i datorerna. Tavlan blir en naturlig mötesplats och det är  lätt för alla att se och prata om det som görs – eller inte görs. Och sedan vi satte upp tavlan har min telefon blivit betydligt tystare.

Jag försöker också att föra in mer kommunikation, uppskattning och beröm i kulturen här. Och för att göra det synligt brukar jag ta foton med mobilen och sedan när ett jobb är klart så gör jag ett bildspel som visar hur det gick till och hur bra det blev. Såhär gör de ju med barnen på dagis, men det fungerar precis lika bra i vuxenvärlden. Alla tycker att det är jättekul och det skapar verkligen en laganda! Förut klagade de olika arbetslagen mest på varandra, men idag berömmer de ofta det jobb som skiftet innan har gjort. Det är ett stort steg.

Vilket är det bästa råd som du har fått?

På chefsprogrammet som jag gick var det någon som sa att ”Du äger inte hela uppgiften själv bara för att du är chef”. Det blev en aha-upplevelse för mig. Jag tror att det är lätt att man – när man har fått ett chefsjobb – tar på sig rollen som en superman, som ska ha svar på allt och lösa alla problem.  Men jag har kommit på att det inte alls är så jag ska jobba.  Även om jag har svaren och kan lösa problemen, försöker jag att låta andra göra det istället. Det bidrar starkt till att alla blir engagerade och delaktiga och får utmaningar. Samtidigt får jag mer tid över till att vara en bra chef. Det blir en positiv snurra som gör att alla blir nöjdare och trivs bättre.

 

Kort om Matti Petäjäniemi och LKAB:

Matti Petäjäniemi är 53 år och har bott i Kiruna sedan han var sex. Efter tvåårig verkstadsteknisk linje på gymnasiet fick Matti jobb på Kirunas mekaniska verkstad – som städare. Men redan efter tre dagar fick han nya arbetsuppgifter. Målet var att bli svetsare vilket han också blev efter ett par år. Matti jobbade på verkstaden i tio år, men för att få bättre arbetsmiljö sökte han sig sedan till LKAB, där han tack vare sin mekaniska bakgrund fick jobb med krossarna, 814 meter under berget. Den 28 mars i år firade Matti 25 år på LKAB. Och förutom ett par år som internutbildare på datasystem har han hela tiden haft uppsikt över de fyra maskiner som dygnet runt krossar 12000 ton berg i timmen. Sedan december 2012 är Matti produktionsledare för de 27 gruvarbetare som ansvarar för underhållet av krossar, tappar och spårnivåer i gruvan. Varje morgon klockan sex tar han bilen ner till sitt kontor, 1403 meter under berget. Klockan 13:54 är arbetsdagen slut och han tar bilen upp igen. Matti trivs med jobbet i gruvan och tycker inte att det är något problem att jobba under jord.  Är det sommar är det ljust länge på kvällarna. Och är det vinter har det ändå varit mörkt hela dan.

I Mattis team jobbar 18 av de 27 medarbetarna skift i 3 arbetslag med 6 personer i varje lag. Deras arbetstider är:
Vecka 1: måndag-fredag 06:00-14:24, lördag-söndag ledig
Vecka 2: måndag-fredag 15:30-24:00, lördag-söndag 06:00-14:24
Vecka 3: Ledig
Tack vare den lediga tredje veckan är skiftjobben attraktiva.

Källa: Intervju av Jeanette Fagerhall