Frida Jägerbrand, Affärshögskolan; Som chef behöver jag se att det finns en önskan bakom varje klagomål.

Frida

Frida Jägerbrand är 37 år och utbildad gymnasielärare. Men som lärare har hon inte jobbat en enda dag. Istället har hon startat skolor – drygt 20 stycken faktiskt. Här delar Frida med sig av sina erfarenheter som ung chef och entreprenör.

Hur ser du på chefens roll?
Chefsrollen ser ju lite olika ut beroende på var man är chef, men några saker finns alltid gemensamt – man måste inspirera och se sina medarbetare. En verksamhet är aldrig bättre än sin personal och chefen finns där för att hjälpa sina medarbetare – inte tvärtom. Som chef är det viktigt att man har en god överblick så att man kan hjälpa sina medarbetare att prioritera. Det är också viktigt att man kan se när saker är ”good enough”. Många är väldigt ambitiösa, men för att vi ska bli effektiva och långsiktigt hållbara gäller det att hushålla med energin och lägga den på det som skapar störst värde.

Ser du att chefens roll har förändrats?
Jag har ju inte varit med så väldigt länge som chef, men ändå ser jag att det har blivit en skillnad. För bara tio år sedan innebar en chefstitel att man automatiskt fick respekt och pondus. Idag måste man förtjäna det. Medarbetarna är ifrågasättande på ett helt annat sätt idag och som chef måste man hela tiden motivera sina beslut. Det här hänger ihop med samhällsutvecklingen i övrigt, trender i barnuppfostran och allt längre utbildningar, där man lär sig kritiskt tänkande.

Vilket ledarskap tror du på?
Jag tror på ett ledarskap som bygger på delaktighet och engagemang. En hjärna är inte starkast. För mig är det jätteviktigt att medarbetarna får ansvar i organisationen och får möjlighet att växa med det ansvaret. Som ledare kan man gärna ha som målsättning att göra sig själv överflödig. Man ska kunna vara borta i tre månader. Och det ska alla andra i organisationen också kunna. Det är farligt att bli beroende av nyckelpersoner. Då målar man in sig i ett hörn. Och då ger man inte heller andra medarbetare möjlighet att utvecklas. Men det är inte så enkelt när tiden är knapp. Då är det lätt att välja den snabbaste vägen och göra saker själv eller låta den som kan det bäst göra det – igen.

Hur blir man en bra chef?
För att vara en bra chef är det viktigt att man känner sig själv. Jag lärde mig väldigt mycket om mig själv när jag gick kursen UGL. Först då förstod jag hur tävlings- och resultatinriktad jag är. Jag har starkt driv och det är ju för det mesta en bra egenskap, men jag måste vara noga med att jag inte går för fort framåt. Därför har jag varit noga med att boka in tid i min kalender för egen reflektion och eftertanke.

Vilka är de största utmaningarna med att vara chef idag?
Att vara chef är en ganska svår balansakt. Man ska leda det affärsmässiga och nå uppsatta affärsmål och samtidigt ska man se och leda personalen. Många chefer är nog, precis som jag, väldigt resultatinriktade och då får man se upp med att bli alltför fokuserad på målen, så att man glömmer personalen på vägen. Och så måste man balansera det som upplevs som bråttom och jätteviktigt just nu med det som är viktigt på lång sikt. Man måste verkligen se till att fokusera på rätt saker och man måste lägga tid även på det som inte brinner.

Hur hanterar du utmaningarna?
Dels ser jag som sagt till att boka in egen tid för reflektion i min kalender. Men ensam är inte starkast. Vi reflekterar också tillsammans i ledningsgruppen och frågar oss vilka saker som är viktigast att fokusera på. Vi har även en extern styrelse som ser saker utifrån och som utmanar oss med olika frågeställningar. Varje utbildning inom Plushögskolan har dessutom en ledningsgrupp med medlemmar från sin bransch. Vi har kontinuerliga uppföljningsmöten internt.
Och vi satsar på att ha korta och kärnfulla möten ofta istället för längre möten.

Har ni någon metod som har fungerat bra för Plushögskolan?
Något som har varit avgörande för att Plushögskolan har kunnat växa så snabbt har varit vårt kvalitetsledningssystem. I verksamheter som växer snabbt uppfinns hjulet ofta många gånger. Mycket tid går åt till enkla rutinuppgifter bara för att man ännu inte fått rutin på dem. Det tar inte bara tid, utan det äventyrar också kvaliteten. Det här lyckades vi ganska snabbt ta tag i. Vi utvecklade ett kvalitetsledningssystem med enkla mallar för arbetsuppgifter som görs många gånger, på flera ställen och av flera personer. Vi har mallar för att hantera studenter som vill ta sabbatsår, för avtal med praktikplatser, för lärarnas avtal och uppdragsbeskrivningar, för betygsrapportering, för klasslistor och så vidare.

Avgörande är att alla använder systemet och det gör alla – till 100 procent. En framgångsfaktor är att det är lätt att hitta det man behöver och att mallarna är väldigt enkla – ingen onödig byråkrati. Vi lägger också ned ungefär två dagar på att utbilda nya medarbetare i systemet och instruktionerna är inte att ”det här kan du använda”, utan ”det här ska du använda”. Vi är också noga med uppföljning och internrevisioner. Men systemet används inte för att man måste, utan alla tycker att det är en värdefull hjälp.

Vilket är det bästa råd som du har fått?
Jag hade en kollega en gång – en väldigt klok man – i ett arbetsmarknadsprojekt. Han sa: ”Glöm aldrig att bakom varje klagomål finns en önskan” – och det har jag tagit med mig. Om någon kommer till mig och klagar försöker jag alltid att få dem att formulera om klagomålet till en önskan. Hur skulle du vilja ha det istället? frågar jag och det får medarbetarna att komma med lösningar istället för att påpeka problem. På Plushögskolan har alla lärt sig det här och det bidrar till en lösningsorienterad och proaktiv kultur.

Hur får du energin att räcka till?
Jag tror på att man måste försöka vara etthundra procent närvarande där man är. I ett möte på jobbet ska mobilerna därför vara avstängda – även ljudlösa meddelanden stör genom att den flyttar vår uppmärksamhet och närvaro. Jag tror också på att i möjligaste mån separera arbete och fritid. Jag jobbar över ibland, men däremot ska det vara något riktigt akut för att jag ska sätta på datorn hemma. Då är jag med min familj. Jag jobbar inte heller på kvällen när  barnen har gått och lagt sig. Slår jag på datorn slår jag samtidigt på hjärnan och den kan sedan vara svår att stänga av. Jag tror inte att man pallar med det i längden. Då tar jag hellre en promenad eller ett löppass eller hänger med min man på en paddeltur. Som ledare är det jätteviktigt att man tar hand om sig själv. Man måste vara i balans – och man måste vara ett gott föredöme.

Kort om Frida
Jägerbrand och Plushögskolan Fröet till Fridas karriär som skolentreprenör såddes 2004 då hon blev projektledare för ett EU-projekt, som syftade till att hjälpa akademiker med utomeuropeiskt ursprung att få jobb i Sverige. Efter ett år i projektet kände Frida att hon ville ha ett jobb med ett längre perspektiv. Därför ansökte Frida 2005 om att få starta Affärshögskolan.

Ansökan beviljades och den första Affärsskolan startade i Uddevalla 2006, Frida blev platschef och anställde sin första personal. Två år senare, 2008, när skolan fanns på fyra orter tog Frida över som vd. Idag är Affärshögskolan en del av yrkesskolan Plushögskolan och erbjuder utbildningar inom ekonomi, försäljning, marknadsföring och projektledning på 12 orter i Sverige. Inom Plushögskolan finns också Teknikhögskolan, som på 10 orter erbjuder utbildningar inom IT, mekanik, teknik och konstruktion samt Vårdyrkeshögskolan med utbildningar inom friskvård och hälsa. År 2011 köptes Plushögskolan av Sveriges största utbildningsföretag AcadeMedia och i april i år 2013 lämnade Frida vdposten, för den friare rollen som affärsutvecklare.

Källa: InsightLab intervju